Barn är inga hundar!

För en tid sedan redogjorde justitieminister Beatrice Ask för sina planer att bestraffa föräldrar med skadestånd för de skador som barnen vållar. Justitieministern har skickat ut förslaget på remiss och tanken är att det skall bli svensk lag från och med den 1 juli 2010. Justitieministerns teori är att en direkt koppling mellan barnens skadegörelse och föräldrarnas plånböcker skall få föräldrarna att bli mer ansvarstagande och barnen mer skötsamma. Skillnaden mot den princip som råder idag är uppenbar. Idag är det så att om ett barn begår skadegörelse blir föräldrarna skadeståndsskyldiga endast i de fall då föräldrarna ansetts varit uppenbart vårdslösa eller försumliga. Enligt de planer som regeringen har i den tänkta nya lagstiftningen skall föräldrarna bli strikt skadeståndsskyldiga, alltså skadeståndsskyldiga oberoende av föräldrarnas vårdslöshet eller försumlighet. Det är i svensk skadeståndsrätt relativt ovanligt med strikt skadeståndsansvar. Ett av de exempel då strikt skadeståndsansvar utkrävs är när en hundägare inte håller efter sin jycke och en skada uppstår. Då skall hundägaren strikt ansvara för skadan. Därför kan man säga att justitieministerns förslag inte bara avviker från vad som är gängse inom skadeståndsrätten utan hon jämställer också barn med hundar.

Det är också svårt att tänka sig ett förslag som är mer cyniskt än just detta. Man kan fråga sig vilka barn det är som begår skadegörelse på gator och torg och som inte uppträder enligt mallen för ett skötsamt och välartat barn. Är det Djursholmsbarnen som vill vara lite ”wild and crazy” och letat sig ut till förorterna? Är det kanske internatskolebarnen som vill frigöra sig en smula och lossar på slipsknuten till skoluniformen med ena handen och tänder eld på bilar med den andra. Nej, självfallet är det de barn som på olika sätt redan är en aning stukade i sin uppväxt och som redan nu har en social problematik i sin familj och sin närmiljö som gör detta. Jag har svårt att se på vilket sätt ett strikt skadeståndsansvar för föräldrarna löser de sociala svårigheter som är problemens rot. Beatrice Ask argumenterar på snarligt sätt som Frankrikes president Nicolas Sarkozy gjorde förra året då det rådde upplopp i Paris förorter. I stället för att se problemen som orsakar de ungas frustration så ägnade sig Sarkozy åt att näst intill demonisera de unga.

Vi socialdemokrater väljer en helt annan väg när det gäller att få de unga att leva ett rättrådigt och välordnat liv. Vi socialdemokrater har insett att det handlar om att stötta och hjälpa de föräldrar som inte riktigt räcker till i stället för att straffa dem. Dessutom behöver vi rusta upp de utsatta områdena, satsa på fritidsgårdar med goda vuxna förebilder och bra ledarskap samt att våga ge de unga förtroende och ansvar. Då skapas delaktighet för ungdomarna. Då hamnar de unga rätt i samhället. Framför allt måste man begripa att barn inte är hundar.