Vår sista budgetdebatt i opposition

Så var det åter igen dags för den årliga budgetdebatten i kommunfullmäktige. Det är ett litet nätt möte på lite drygt två dygn fyllda av voteringar, debatter och misslyckanden för alla som vill driva kommunen åt ett socialistiskt vänsterhåll. Högern i kommunen förnekar sig inte. De följer sin plan till punkt och pricka när det gäller att segregera kommunen. Ett axplock av de beslut som tagits av högern:

Nej till 46 ytterligare miljoner till skolan
Nej till att göra de två första åren på kulturskolan avgiftsfria
Nej till att ge i uppdrag till våra kommunala bostadsbolag att öka nyproduktionen av hyresgäsrätter och studentbostäder.

Detta är bara en liten kort lista på frågor som vi socialdemokrater drivit hårt men voterats ned av högerelementen (den borgerliga majoriteten + Sverigedemokraterna) i Borås stad.

Nästa år är det vår tur att regera. Då skall vi rehabilitera kommunen och laxsera högern ur samhällskroppen.

Barn är inga hundar!

För en tid sedan redogjorde justitieminister Beatrice Ask för sina planer att bestraffa föräldrar med skadestånd för de skador som barnen vållar. Justitieministern har skickat ut förslaget på remiss och tanken är att det skall bli svensk lag från och med den 1 juli 2010. Justitieministerns teori är att en direkt koppling mellan barnens skadegörelse och föräldrarnas plånböcker skall få föräldrarna att bli mer ansvarstagande och barnen mer skötsamma. Skillnaden mot den princip som råder idag är uppenbar. Idag är det så att om ett barn begår skadegörelse blir föräldrarna skadeståndsskyldiga endast i de fall då föräldrarna ansetts varit uppenbart vårdslösa eller försumliga. Enligt de planer som regeringen har i den tänkta nya lagstiftningen skall föräldrarna bli strikt skadeståndsskyldiga, alltså skadeståndsskyldiga oberoende av föräldrarnas vårdslöshet eller försumlighet. Det är i svensk skadeståndsrätt relativt ovanligt med strikt skadeståndsansvar. Ett av de exempel då strikt skadeståndsansvar utkrävs är när en hundägare inte håller efter sin jycke och en skada uppstår. Då skall hundägaren strikt ansvara för skadan. Därför kan man säga att justitieministerns förslag inte bara avviker från vad som är gängse inom skadeståndsrätten utan hon jämställer också barn med hundar.

Det är också svårt att tänka sig ett förslag som är mer cyniskt än just detta. Man kan fråga sig vilka barn det är som begår skadegörelse på gator och torg och som inte uppträder enligt mallen för ett skötsamt och välartat barn. Är det Djursholmsbarnen som vill vara lite ”wild and crazy” och letat sig ut till förorterna? Är det kanske internatskolebarnen som vill frigöra sig en smula och lossar på slipsknuten till skoluniformen med ena handen och tänder eld på bilar med den andra. Nej, självfallet är det de barn som på olika sätt redan är en aning stukade i sin uppväxt och som redan nu har en social problematik i sin familj och sin närmiljö som gör detta. Jag har svårt att se på vilket sätt ett strikt skadeståndsansvar för föräldrarna löser de sociala svårigheter som är problemens rot. Beatrice Ask argumenterar på snarligt sätt som Frankrikes president Nicolas Sarkozy gjorde förra året då det rådde upplopp i Paris förorter. I stället för att se problemen som orsakar de ungas frustration så ägnade sig Sarkozy åt att näst intill demonisera de unga.

Vi socialdemokrater väljer en helt annan väg när det gäller att få de unga att leva ett rättrådigt och välordnat liv. Vi socialdemokrater har insett att det handlar om att stötta och hjälpa de föräldrar som inte riktigt räcker till i stället för att straffa dem. Dessutom behöver vi rusta upp de utsatta områdena, satsa på fritidsgårdar med goda vuxna förebilder och bra ledarskap samt att våga ge de unga förtroende och ansvar. Då skapas delaktighet för ungdomarna. Då hamnar de unga rätt i samhället. Framför allt måste man begripa att barn inte är hundar.

Ungdomarna är inga budgetregulatorer

Sveriges radio P3 har genomfört en undersökning om hur landets 290 kommuner ser på sin fritidsgårdsverksamhet i dessa tider av ekonomisk kris. I studien framkom att drygt hälften av alla kommuner i riket planerar att göra neddragningar på sin fritidsgårdsverksamhet kommande år.

I skrivandets stund befinner sig samtliga kommuner i omfattande budgetarbete. Nu skall prioriteringar göras och nedskärningar beslutas. Det är beklämmande att så många kommuner ser fritidsgårdsverksamheten som något mindre viktigt. Många ansvariga poltiker säger då de pressas av allmänheten och av media, att politik handlar om att prioritera och att välja. Det innebär också att välja bort. Frågan är då naturlig. Hur kan man välja att prioritera bort ungdomarna? Genom att hantera ungdomarna med armbågen drar samhället på sig enorma kostnader på sikt. Många ungdomar kommer må dåligt och inte sällan hamna i socialt trassel med flera andra problem som följd. I ekonomiskt svåra tider gäller det att satsa på det som långsiktigt bär frukt. Det gäller också att skapa trygghetsfrämjande miljöer. På detta område har det genomförts en rad studier de senaste åren. Jag skulle vilja uppmana alla intresserade att ägna en stund åt att ta del av exemplet Mixgården i Hammarkullen i Göteborg och studien: "Fritidsgården en plats för samhällsbyggande" . Där framgår det med all önskvärd tydlighet vilken avgörande roll en bra fritidsgård kan spela för ungdomar, för en stadsdel och ett helt samhälle.

Ungdomar är inga budgetregulatorer!

Ta hem trupperna

Sverige är inte längre ett fredligt land. Sverige befinner sig i krig. Det är inte så många i vårt land som känner till det. Människor känner ännu mindre till att våra killar och tjejer som tjänstgör i Afghanistan dagligen strider under NATO- flagg. I förrgår besköts svensk trupp och tre svenskar skadades varav två allvarligt. Problemet i hela situationen är att den fredsbevarande FN sanktionerade FN- styrka som kallas ISAF som Sverige gått med på att ställa upp i tillsammans med 43 andra länder blandas ihop med den amerikanska stykan som kallas OEF. OEF har ett helt annat uppdrag. Den styrkan skall hitta Usama Bin Ladin, utrota Al Quaida samt döda talibaner. Sedan en tid tillbaka har båda dessa operationer ett och samma befäl, den amerikanska generalen Stanley Mc Chrystal. Nu finns inte längre några klara gränser för vem som skall göra vad. Svenska trupper dras längre och längre in i USA:s och Natos aggressionskrig i Afghanistan. Sverige har i och med detta börjat haka på en tråkig trend i världen nämligen att biståndet till andra länder börjar militariseras. Vi svenskar har stolta traditioner när det gäller bistånd och humanitära insatser i världen under FN- mandat. Det skall vi fortsätta med. Däremot skall vi inte föra aktiv strid i utlandet. Det har vi inte gjort sedan 1814. Olof Palme sade: "Man kan inte rädda en by genom att bomba den." Det ligger nog en hel del förnuft i det uttalandet.

Ta hem de svenska trupperna!

Gasen i botten!

Nu har jag startat min blogg. Nu skall jag köra så att det ryker på denna sida. Tjohoo! Håll i hatten för denna blogg är den ledande oppisitionella motorn i det borgerliga Sverige